Du <3

Det var längesen jag skrev här inne nu. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att du skulle få veta mina tankar och känslor. Att du kunde följa mig och på avstånd kunna finnas där som du alltid har gjort. Ett samtal bort...
Jag hade ringt dig idag som många andra dagar.
Det är som värst när jag sitter på jobb och inte har något att göra. Jag kämpar mig fram, dag för dag. Ett steg i taget.. Allt för att inte snubbla. För tänk om någon skulle se mig falla. Tänk om min fasad skulle krossas.
Jag har så mycket att bearbeta och jag är på god väg. Så länge jag inte låter alla små hinder stoppa mig så är jag på väg.
Lite som en myra.. Kan jag inte gå över så går jag runt om och går inte det så lyfter jag och kryper under. Det har du lärt mig.

Inga ord kan någonsin förklara vad jag känner när jag tänker på dig. Alla minnen, alla känslor, din glada röst när du ser mig.
Jag kommer alltid bära med mig det.
Lyssnar på Tracy Chapman - the promise och tänker på dig.
Fina Marina, stanna i närheten av mig tills vi ses igen <3

RSS 2.0