Lite tankar och känslor




Jag vet inte var jag ska börja. Jag vet inte ens vad jag ska skriva jag vet bara att jag har så extremt mycket tankar och känslor som snurrar runt i kroppen.
När alla dessa tankar blandar sig med känslorna, det är då jag blir förvirrad och det är ingen vanlig förvirring .. Jag kan liksom inte förklara det på ett annat sätt än att min magkänsla är äckligt obehaglig. Typ en sån känsla man hade när man hamnade i bråk med dom lite större tjejerna i skolan och man visste att man inte hade en chans ..
Förra lördagen fick jag ett besked jag aldrig trodde jag skulle få. Jag har förlorat en otroligt betydelsefull vän och mina två bästa vänner har förlorat sin underbara mamma. Men hon var inte bara min vän, hon var mer som min extra mamma. Hon tog alltid hand om mig och hon var som en mamma ska vara. Hon kunde bli arg på oss om vi hade gjort något dumt, vilket vi ganska ofta gjorde men det varade inte länge och istället för att skälla på oss så sa hon till oss att det var dumt gjort och fick oss att lova att vi inte skulle göra om det igen. Måste påpeka att vi bara va 12, 13 och 14 år gamla .. Jag minns den gången jag och pepe gick upp till stallet och stal två hästar som vi sen red ner på byn med .. Vi visste att hon inte skulle bli arg så vi red hem till henne och visade hur busiga vi hade varit .. Jag kommer ihåg att hon sa: men vad har ni gjort tjejer är ni inte kloka ? Vet ni hur mycket problem ni kan få för detta om dom kommer på er ? OM, sa hon alltid för hon skulle aldrig få för sig att berätta .. Visst fattade vi vilka konsekvenser vi skulle få men det brydde vi oss inte om för det roligare övervägde .. Vi lovade såklart att rida direkt upp och lämna hästarna innan någon såg oss men innan vi gjorde det så frågade hon med sin speciella och nästan lite busiga röst: Får jag också prova ? Vi sken av glädje och lånade givetvis ut en häst till henne som busigt hoppade upp ..
Sen minns jag också när jag rymde hemifrån för att jag och pepe inte fick träffas för pappa .. Vi visste inte var vi skulle gå för alla var ute och letade efter mig så vi gick hem till henne och jag fick vänta på gården för att hon inte skulle se mig .. Jag gömde mig bakom planket men mitt ljusa hår syntes mellan plankorna så hon frågade pepe om inte det var jag och varför jag stod där ute och gömde mig .. Hon visste med en gång att vi hade hittat på bus och pepe sa som det var att jag hade rymt från pappa och det enda hon säger då är: Men ta in henne då, jag har inte sett henne .. Tror till och med att pappa kom dit och frågade efter mig men hon höll minen och hade såklart inte sett mig. Själv satt jag och pepe i garderoben och höll nästan andan för att inte höras.
Hon lät oss alltid vara tonåringar .. Hon lät oss göra våra egna misstag och skällde aldrig på oss hur korkade saker vi än hade gjort ..
Hon kunde allt och var man osäker på något så hade hon alltid svaret. Jag och pepe satt till och med och hittade på värsta frågorna och hon hade alltid svaren ..   
Jag fick alltid världens bästa välkomnande när jag hälsade på även om det var varje dag. Alltid mötte hon mig i dörren med armarna rakt ut och sa: Hej gumman, är allt bra idag? Alltid när jag skulle gå hem så fick jag världens bamsekram och så sa hon: Ta hand om dig gumman så ses vi snart igen. Puss och kram, hej hej ..
Hon kallade mig sin extra dotter och jag kände mig alltid trygg hos henne. Man kunde berätta allt för henne, hur hårt det än var och hur illa det än skulle göra så lyssnade hon alltid och gav goda råd.

Jag har nog inte förstått att du är borta. Hjärnan totalvägrar att acceptera.
När jag fick veta vad som hade hänt så grät jag på ett sätt jag aldrig har gråtit förr. Typ som ett litet barn .. Och det var samma gråt som idag.
Idag var vi på din begravning. Jag kan inte förstå att det verkligen var idag. Att vi var där, satt på bänken längst fram och skulle säga hejdå till dig. En liten stund är det enda man får på sig sen är begravningen slut .. Mitt hjärta krossades i tusen bitar när jag hade pepe och pipik gråtandes på vars en sida om mig. Mina bästa vänner har förlorat något av det dyrbaraste dom hade. Och när din favorit låt spelades .. Den låten har jag och pepe mycket minnen till men nu är den låten din. Jag kunde inte låta bli att le inombords när jag fick höra den. Jag kunde se dig framför mig när du sjunger med till den. Alla blommor var så vackra och dekorationen från pepe, pipik och janne var perfekt. Den var du.

Jag märker att jag helt plötsligt skriver inlägget till dig. Jag har nog ganska mycket jag skulle vilja säga till dig. Saker jag aldrig fick sagt.
Jag skulle kunna ge vad som helst för att få göra det. Berätta för dig om hur underbar du var och hur mycket du betyder för mig.
Du kommer för alltid vara speciell för mig och jag kommer aldrig glömma alla underbara minnen jag har.

Jag saknar dig Marina, så himla mycket.
Jag hoppas att du har det bra var du än är.
Sov gott. Puss Sassena

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0